Spel Hur mycket tid som passerat var oklart. Han tittade neråt. Han var en HAN, så mycket var klart. Minnesbilder av stora slagsmål flimmrade i hans huvud medan han vacklade från sin grav och ut i den regniga natten. Tid är så förunderlig. Den fick en att glömma sådana triviala saker som vänner och städer, politik och syfte. Någon skrek åt honom, han vände sig slött om. På några meters avstånd stod en varelse, en kvinna, en människa och pekade på honom med en märklig svart sak. Han kunde inte förstå vad denna varelse stod och skrek åt honom i natten, men rösten var beordrande och nedlåtande. Han flinade och undrade om det berodde på att han var naken. Kanske denna värld inte tolerarde sådant. Tid är så förunderlig. Man glömmer så lätt. Han slöt ögonen. Till och med sitt eget namn. Kvinnan lät nu argsint men han märkte darrningen på rösten, tiden sköljde inte bort osäkerhet ur levande varelser. Med betoning på levande. Han snodde snabbt runt och spurtade mot kvinnan i regnet. Något metalliknande träffade honom i bröstkorgen och kittlade förfärligt. Han skulle undersöka förmålen närmare vid ett senare skede. Kvinnan mötte förundrat hans blick och han mötte hennes. Sedan vred han polisens kropp bakåt och lät i en enda rörelse sitt huvud böjas fram och sina långa tänder sjunka in i hennes hals. Tid är så förunderlig och dömmande. Grym och oförlåtande. Minnet var en bräcklig sak, även för vampyrer, men smaken av blod... Den, glömde man aldrig." Smaken är som baken - delad. Det vore vansinnigt för en människa att älska alla spel, men ännu vansinnigare att hata dem alla. Eftersom utbudet av spel endast begränsas av spelarna själva så är det alltså upp till DIG att få fram nya spel om de som är tillgängliga för tillfället inte tilltalar dig. Det hoppas vi dock de ska göra och vi bjuder er att välja och vraka med ett löfe om att fler tillkommer hela tiden.